La framtida äventyr.

Februari. 22 februari. Då ska vi resa igen. Som jag längtar! 3 månader i värmen & solen, thailand & filippinerna är huvudmålen för mig, och så håller jag det lite öppet för vilka de andra länderna blir.. Dyka ska jag passa på att göra, många gånger. Utöka mitt dykcert till advanced, när man får dyka ner till 40 meter istället för 18, som är max för mig nu.
Ett gäng på 6 tjejer är vi som (inte jobba ett skit!!) ta dagen som den kommer, och bara njuta av tillvaron.

Om det inte är nog att resan ska bli perfekt. Så. Blir det en riktigt go inför-resan-dag den 20:e feb. Samtidigt också ett "som-handen-i-handsken"-gött "hej på ett tag" till oslo. Det blir nämligen konsert i OsloSpektrum, LMFAO ska få den äran att underhålla oss!!

Sen åker vi dan efter till stockholm & arlanda, nattar över och så "take-off" kl.10.25. Vill åka nu, nu, nu!
Men realistiskt sett så är det ju faktiskt mer än två månader kvar. Och just nu (för att jag ska kunna njuta till det yppersta) jobbar jag för fullt på REMAs matlager. Med Karin. Övertid hit och dit, pengar rullar in (men det slipper också en del ut om jag ska vara ärlig). Övertid som gör att man inte hinner eller orkar göra så mycket mer på veckorna. Dagarna flyter ihop vilket ioförsig gör att veckor springer förbi. Positivt.

Det är jul om lite mer än 2 veckor! Noll stämning tyvärr, men igår föll första snön över Oslo, det kanske knuffar igång hela baletten. Ser så fram emot att komma hem till familjen och mysa, DÅ om någon gång får jag känslorna för allt juligt känner jag på mig.

Börjar 07.00 som vanligt imorgon, lika med en väckarklocka inställd på 05.00 lika med sovdags nuuuuuu. Muuuuu!

bild från resan i våras, på båten mellan galna koh phangan & fridfulla koh tao.

Mak-s!

Gamle -byen ligan har susat runt i Ume, och tusan vad skoj vi har haft!

Hej på mig, tio år fram i tiden.

Min mest produktiva blogguppdateringstid måste vara mellan 23.00 och 02.00. Det verkar vara så att det är då behovet av att skriva av sig uppenbarar sig. Samma denna gång alltså.

Tänkte dra igenom en "min livssituation", endast tillägnad mig sälv. Fast "mig själv", 10 år fram i tiden.

Jag bor och arbetar i Oslo sedan 3 år i slutet av oktober. Bor gör jag med mina tre fantastiska vänner, Amanda, Karin & Julia. Jobbar tillsammans med Karin. Sliter är ett annat uttryck. Fast Karin är den som sliter allra hårdast, läs flinkest till att jobba övertid. Rema Langhus är vår nuvarande arbetsgivare, via bemanningsföretaget Orcus.
Vardagen är, ja jobbet. Vi jobbar tvåskift, vilket lätt avgör hur en vecka ser ut. Ena (den här) veckan, när vi jobbar från 14.00 till 22.00 hinner jag inte göra mycket alls. Vi turen att åka bil med Anton som jobbar på kyllagret, så då går tbanan till upphämtningsstället inte förrän 13.07. Vilket innebär att senast inställda uppväckningstid är 11.00. Fast 09.00 är mycket bättre, för även om jag inte orkar ta mig utanför lägenheten eller ex. ner på stan, så hinner jag iaf pyssla ppå med lite småting här hemma, men viktigast hinna KÄNNA att jag gör mer än att bara jobba. Ett "tidsfördriv" jag börjat med på morgonen är att repetera matten från gymnasiet. Planerar att göra högskoleprovet, för att kunna söka utbildning och förhoppningsvis börja nästa höst. (Mer om det följer senare).
Kvällarna efter en färdigarbetad dag är precis lika ospeciell som denna. Vi kommer hem, Julia är vaken, Amanda sover (för att hon börjar ASTIDIGT = att vi går om varann helt). Äter lite, datar lite mer vissa ggr, och så i säng. Undantaget idag är att jag sprungit ner till tvättstugan & slängt i en tvätt. Eftersom vi delar EN tvättmaskin med hela huset kan det bli knapert med tider att tvätta på ibland. Speciellt eftersom det är ett sådant dåligt system som bara tillåter folk att boka en HEL dag. Att framhållning inte är min starka sida skapar dessutom ett större problem. Inga rena underkläder, eller strumpor, ja inga rena kläder alls nästan fick mig att paniktvätta nu. Gött.

Känner att jag faller ur spår.. I vecka 2 i vårat skift arbetar vi mellan 06.00-14.00. Utslaget trött efter jobbet och ingen möjlighet till sena kvällar ger oss inte heller här vidare stor möjlighet att umgås med någon annan än sambosarna, eller inte orken iaf. Men vissa ljusa stunder...

to be continued.

Tillägnad Madelene..

... som alltid varit en del av, men inom kort flyttar från Oslo.

"May all your dreams bloom like daisies in the sun
May you always have stars in your eyes
May you not stop running on until your race is won
May you always have blue skies

A dream is something all your own to keep within your heart
To build on when you're glad or when your world's been torn apart
A dream is something all your own that no one else can steal
A dream is something you can make come real"

Adele, hell yeah!

"There's nothing quite as the feeling when you're listening to a song,
written by someone you don't know, who've you've never met,
who somehow manages to describe exactly how you felt at a particular moment in your life.
This next artist are able to do that time after time, it's for that reason she's currently number one in astonishing 17 countries. If you ever had a broken heart, you're about to remember it now.
Here performing someone like you, it's the beautiful Adele"

Fredaaaaaaaaaaaaag

Jobb hela veckan avklarat, var jag påväg att skriva. Jag skrev det ju också ioförsig. Men, saken är den att jag inte jobbade igår. Utan var hemma och sjuk. Hostig & en aning febrig. Illa, gorilla. Men idag var ja tillbaka på trucken i kylen packandes mat på pall. Och skillnaden mellan att jobba i onsdags & idag var oerhörda. Typ. Skillnaden var att jag inte frös idag, fastän jag dragit ned på ett klädlager - inga leggins under eller tjocktröja. Det är alltså tecknet, THE SIGN, på att jag är sjuk.
När jag inte fryser, är jag inte sjuk. När jag fryser är jag sjuk. Period.

Förutom att jag varit sjuk har dagarna rullat på med annat. För redan en vecka sedan(!) var Johanna, Erik & Lina på visit. REDAN EN VECKA SEN! och vilken helg vi hade tillsammans, otroligt underbar, kul, galen, härlig, & massa fler positiva adjektiv. Det enda negativa med vår helg var att den tog slut för snabbt, som mycket annat. Come back, angels!

Vi hade passande nog planerat in en kräftskiva besöket till ära. Den var lika omtyckt som helgen i sig. Kräftorna, "gästerna" & snapsvisorna gjorde alla sin del av det hela. Det skall vi göra om innan vi drar av stede (drar från stället).

Ikeld drar vi av stede ut, muligtvis, får se hvordan kvelden ter dig. Går litt ann på vad alle vil selvfölgelig. Ha deeee!

Full rulle, kastrulle

Det händer väldigt mycket och väldigt lite på en och samma gång just nu. Motsatser ser jag också i att det är väldigt positivt samt negativt "på en & samma gång".
På jobbfronten skenar tiden iväg, vi jobbar som aldrig förr. (Därför är jag ytterst tacksam för att Karin & jag går i samma skor om dagarna. Speciellt på vägen till jobbet, som nog skulle vandras med några kilo tyngre steg om det också var ensamma sådana) Men, väl på jobbet rullar allt fint, kosingen rullar också, och vi jobbar med ett gäng sköna människor! Negativt mot positivt.

Nackdelen med att bara arbeta hela dagarna eller nätterna är att man går miste om sin egen fritid. Man tar sig inte för att hitta på nästan något alls pågrund av för stor trötthet. Fast då går man ju ännu mer plus på bankkontot, när man inte hittar på något, eftersom det mesta kostar .. Dessutom så är vi ju här för att tjäna, & spara till något fint i slutändan. Positivt mot negativt.

Att uppskatta ledig tid är en fin känsla som kommer på köpet av att jobba mycket och övertid hit och dit. That's why helgerna har fått ännu ett snäpp högre värde. Sova lite längre på morgonen, hinna umgås med sina sambos eller till och med någon utanför lägenhetens väggar, kanske rentav hinna ta en tur på stan för att kolla läget (utan att göra av med pengar då förstås ;) har nästan blivit lyx nu.

Nu i helgen blir det lite festligheter såsom kräftskiva, och passande nog har Johanna, Erik & Lina tajmat in ett besök hos oss då. Bara inte detta veckoslut går lika skrämmande fort som förra då hela lilla (Oslo-)familjen yrade runt i Östersund (det tar vi en annan skrivstund).
JAG LÄNGTAR TILL HELG, KRÄFTOR & VÄNNER-FAMILJE-KOS!

Nu säger jag god natt & går & lägger mig, klockan 08.00. FÖR, inatt jobbade vi 18.00-05.30 och samma kör vi ikväll. Ba på't, säg vi!

En tid fylld med sorg, en tid fylld med kärlek.

”Om én mann kan vise så mye hat,
tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”

22 juli, tragedi i Norge.

hhhh
- En byggnad bombad i Oslo centrum hör vi på radion på jobbet, men vi fortsätter att jobba på som vanligt.
- På pausen, ser vi nyheterna på teve med bild/film på vad som hänt. Börjar förstå att det är mycket allvarligt, men kan inte ta in det.
- Senare på jobbet hör vi på radion att en man utklädd till polis skjutit ungdomar på en ö.
- Väl inne i stan, påväg hem, stoppas vi av avspärrningar och en polis där berättar att vi inte kan gå vidare för att det kan finnas bomber på 2 platser neråt. Vi vänder och går tillbaka, genom ovanligt tomma gator för en fredagskväll. Tar motvilligt tbanan, som knappt någon åkte med.
- Kommer hem och möts av värre bilder på teven, värre fakta. Fler döda, 20-25 nerskjutna döda ungdomar. Allvaret sjunker in mer & mer.

Den här dan alltså, känslan GÅR inte att beskriva mer än att man känner sig så depp, frustrerad, arg, ledsen, skakig, otrygg och så vidare.

Lite dålig tajming för mamma, Lisa & Per att komma imorgon. Men för min egen skull otroligt bra, kanske den allra bästa stunden för ett besök.
Men, tanken var att visa upp Oslo, mitt kära fina Oslo. Som jag trivts så bra i och kännt mig så trygg i. VÅGAR vi ens gå ut imorgon, i övermorgon? KOMMER det bli någon ny bombning? NÄR kommer nästa bombning? Det var kaos inne i Oslo idag, jag har ett kaos av tankar i skallen, det delar jag med många ikväll kan jag tänka mig.

Något jag verkligen kommer att tänka på en dag som den här är HUR mycket jag älskar min familj, släkt & mina vänner. Jag älskar dig, säger man alldeles för sällan. ALLDELES, alldeles för sällan.
hhhhhhhhh

Sykt bra litt gammel sang, som bare stemmer så godt in på meg. Ja?

Lite, med B E T O N I N G på lite, omgjord.

"Den är giftig o den smittar ner dig
Du har hört den förut så du visslar med mig, bahA,

okej, då var det dags igen
Sara Ulin fortfarande glassig men
Nytt år, ny låt, nytt mode, ny glow
Men det är samma gamla jente med ett härligt flow

Jag liksom irriterar på ett fyndigt sätt
När jag levererar på ett myndigt sätt
O jag vill ha dig på ett syndigt sätt
Så det blir gyllene tider när vi två blir ett (woo)

A du vet vad jag talar om,
O om du inte vet, vet du när jag talar om det (oo-ey)
Hur mycket jag än skalar av det
Spelar ingen roll, radion skvalar av det (haha)
Skyldig stålar, o jag betalar av det
Jag behöver inte ens det där lager-avtalet
Det rycks, och det slits och det skriks i mitt öra
Försöker lyssna (huh), men jag kan bara höra..

Den är giftig och den smittar ner dig,
Du har hört den förut, så du visslar med mig bah."

Rules.

hhhh
Holy moments. Direktöversättning: Håliga moment. Fel översättning. Rätt översättning: heliga tillfällen.

Ett sådant jag och Karin delar varje veckodag är den lugna fina stunden efter en tbanetur hemifrån Hasle till jernbanetorget, och innan vår återkommande 30 minuters-promenad till jobbet. Stunden på tåget, IS, THE, SHIT. Varför? Just därför att vi tunar in Mia och Klara i öronen. 30 minuter med konstant inmatande av humor som går in i själ & hjärta.

Författarna, aktörerna, genierna(!) är Mia Skäringer & Klara Zimmergren, vilka hjältar. Tillsammans har de "avlat" av sig Tabita, Viveca Andebratt, Jennifer & ännu några fler sköna karaktärer, som (om du inte redan blivit det) kommer att frälsa dig. Mia&Klara-frälst, jajjemen!

Endelig!

hhhh
I helgen får jag fiiiinbesök! Finally, SOM jag väntat på den dag min mamaaa ska entra Oslos gator. I snart tre år har jag tjöta å gnötat..
Vilket gör detta SÅ speciellt. Och speciellt ska JAG göra det. Denna finbesöksvistelsen!
hhhh

Liten bild, mycket kärlek.

hhhhhhhhh

hhhhhhhhh

Det skall vare godt og leve.

hhh
Solen skiner utanför fönsterrutan. Termometern på balkongdörren visar 18 grader celsius, i skuggan. Vi har en fiiin dag framför oss i Oslo. Det lutar åt en park-dag, den första iår.

Lite recap, på en vecka har detta hänt:
Har lämnat sundsvall, anlänt/hälsat på Elin/lämnat uppsala, tågat till Oslo, fått en lägenhet, varit på en jobbintervju, fick jobbet på intervjun - startar på måndag, varit på truck-korts-utbildning, firat en regnig midsommar.. För att nämna några ting.

Just nu väntar jag på att min hemmagjorda rabarberkräm skall puttra färdigt.
Glad sommar!
hhhhhhhh

Hasle.

hhhhh

Då var vi. Tillbaka. Framme. PÅ PLATS I OSLO.

Nyinflyttade i en fin, stor, möblerad lägenhet!

Skall på en jobbintervju klockan 09.00 MED Karin.

Hej hej hej!

hhhh

Time for me to fly.

hhh



Time for me to say goodbye. To sundsvall. For a while.

Idag klockan 11.35 går bussen till hudik & därifrån tåget till uppis. Jag ser så fram emot att se Elin en liten stund. Jag ser så fram emot att komma fram till Oslo. Jag ser så fram emot att vardagen väntar runt hörnet. Men, jag vill inte åka.

Tjatade till mig att Johanna ska följa med in till mamma, dit vi får skjuts av snälla Lina. Ett perfekt tillfälle att säga - inte hej då - vi ses!

Det största problemet för tillfället är att mina väskor, i plural tyvärr, väger cirka ett ton var för sig. Jag som hade hoppats på att EN stor resväska skulle vara tillräckligt. Det var det, i volym. Men den vikten, alltså två ton, i en väska fördelat på 4 hjul kändes aningen riskabelt. Så, det var bara att göra om, gör rätt. Packa om, på ett bättre sätt. Och vad, om inte backpackryggan fick äran att hänga med igen. Den har liksom gnott sig in nu så att jag trivs ypperligt med den på ryggen. Som en extra reskompis. Nästan.

Ha deee!
hhhhhhhh

En speciell dag

hhhhhh
Lina, min underbara vän fyller år!





hhhhh

Börjar rulla.

hhhh
På tisdag lämnar jag indal, Sundsvall för den här gången. På väg mot huvudmålet/staden Oslo kör jag en mellanlandning i Uppsala för att lite spontant våldgästa Elin. Som inte "vill" komma hem utan envist pluggar på när alla andra studenter får ett sommar-break. Ska bli kul. Ska bli kul.

Förhopp-hopp-hopp-ningsvis har vi en lägenhet klar nu. 96 % säkert, men jag blir så skrockfull. Om jag börjar säga att "VI HAR EN LÄGENHET, FAN VAD BRA", så är det väl självklart att någonting ska gå fel? börjar lessna på att jag tänker såhär, men det är knappt något att göra åt. BARA jag inte blir en tråkig, inskränkt tant som är så skrockfull att hon inte vågar kliva untanför ytterdörren. DET är en av mina värsta skräck-framtids-syner.

Tillbaka till ämnet. "Back to Oslo". Känns vemodigt att lämna min hemort, när jag varit hemma tidigare har jag inte hunnit känna efter hur det skulle vara att bo hemma en stund. Det har jag hunnit känna nu. Familjen, vännerna, det blir tydligare hur mycket mer man kommer att sakna de när man spenderar mer och mer tid tillsammans. Det är ju på gott & ont förståss.
Samtidigt tror jag att Oslo är rätt ställe för mig att vara. Nu är det nästan ett halvt år sedan jag var där senast. Men jag kan fortfarande komma ihåg HUR MYCKET JAG TRIVS I DEN STADEN. Jag vet vad som väntar & det är det som är värt att ge upp indal/sundsvall för en stund.

Den största förändringen just nu ligger i att jag ska tänka om. Från att ha haft några veckor framför sig tills vi skulle tillbaka. Är det nu mindre än 5 dygn tills jag drar. Blir lite småstressad så att säga. Mycket jag vill hinna med de sista dagarna. Speciellt med tanke på att jag nog inte kommer att hälsa på tidigast i höst.
Mycket att hinna med & lite tid. En ekvation som inte går ihop. Men det ska jag försöka med ändå!

hhhhhhhh

hhhhhhh
TIPS: Moi - hjerteknuser (!!!!)
hhhhhh
För övrigt har jag det fint & flaxigt hemma. Har kommit över sjukdomssymptom, men en liten touch av hypokondri har tyvärr satt sig. Var ut i helgen, oerhört trevligt, men såhär i efterhand har jag insett att det blev en aningen "drivande" kväll. Drivande i betydelsen: Ingen fast punkt utan ett himla promenerande fram och tillbaka från ena kön till den nästa. Pga. både obeslutsamhet & en borttappad plånbok (som också möjligtsvis var glömd hemma). Fick umgås med/skymta kära vänner iaf och hade som sagt oerhört trevligt!

För ovanlighetens skull regnar det idag. Och väckarklockan imorse var åskan som dånade och dånade och nästan aldrig SLUTADE att dåna. Alldeles för tidigt dessutom.
När jag ändå berör samma ämne, vädret, så har jag en önskan. & det är att SOLEN BÖR ÅTERUPPSTÅ STRAX. Detta gällande att Lisa har bal ikväll!

Sawadeeeeeeeeeeeee!
hhhh

Gult blir till rött.

hhhhhh
Får jag lov att gnälla lite till?

En rastlöshet börjar så smått sprida sig från topp till tå. Nästan så att den äter sig ut och in i de få jag rör mig kring för tillfället.. Inte bra, inte bra.

Min underläpp har nu antagit en rutten saks skepnad, visserligen på ett rött & blodigt sätt. För bara någon dag sedan var den mer svullen, varig och enkelt förklarat: 100 ggr otäckare. Vilken skillnad, tänker jag när jag ser efter i spegeln och jämför med t.ex. söndagens läpp, en bild som ärrat sig fast. Men vad hjälper det att det blivit bättre när jag ändå skulle kunna få en "FAN HUR DU SER UT"-kommentar om jag kliver utanför ytterdörren?

Nä, den här bakterieinfektionen, som jag faktiskt fått medicinskt bekräftat att det ... KANSKE är. Den här infektionen har haft den taskigaste av tajming. Föörsööker tänka i en positiv sväng istället, att vilken jävla bra tajming hade det varit att "utsättas" under vår asien-upptäcksfärd? Ett jäävligt bra argument, i teorin. Men. Hur. Mycket. Hjälper det mig NU mittuppi det här att jag KUNDE haft detta DÅ? Inte ett skit.

Också det problemet jag inledde med, rastlösheten, det är nog nu. Jag vill UT, LEVA, ANDAS RÖKIG LUFT UTANFÖR EN KROG KLOCKAN 02.00 PÅ NATTEN.. Nej, det står inte högst upp på listan, men långt efter ligger det ej. Förstaplatsen tas istället hem av att hänga med vännerna & familjen. Give me läkblod gud!
hhhhhhhhh
HHHHH