Smälter. Det ordet förklarar allra bäst hur jag tycker om att höra engelska, i irländsk form. Irländska låter så fantastiskt, eget, vackert, gammalmodigt.
Jag bara smmmälter.
De senaste dagarna har det, till min förtjusning, fullkomligt kryllat av män i kiltar i stan (landskamp against "my" country). Kiltarna är inte till min förtjusning, absolut inte, men som sagt den irländska accenten. På bussen, framför mig i kön, i väntan på grön gubbe vid övergångsstället, ö v e r a l l t. Mmmm.
Sedan är ju "RIKTIG" brittisk engelska, och australiensisk engelska inte helt fel heller.
När jag ändå pratar i språk-svängen. "Pratade" med en dansk kille idag. Förstod inte ETT ord. Han försökte förenkla vad han ville säga, men enklare blev det inte. Sista utväg blev att han fick spela upp en charad för att visa vad han menade. I slutändan förstod vi varandra inte ändå. Shit happens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar