hhh
Solen skiner utanför fönsterrutan. Termometern på balkongdörren visar 18 grader celsius, i skuggan. Vi har en fiiin dag framför oss i Oslo. Det lutar åt en park-dag, den första iår.
Lite recap, på en vecka har detta hänt:
Har lämnat sundsvall, anlänt/hälsat på Elin/lämnat uppsala, tågat till Oslo, fått en lägenhet, varit på en jobbintervju, fick jobbet på intervjun - startar på måndag, varit på truck-korts-utbildning, firat en regnig midsommar.. För att nämna några ting.
Just nu väntar jag på att min hemmagjorda rabarberkräm skall puttra färdigt.
Glad sommar!
hhhhhhhh
2011/06/26
2011/06/23
Hasle.
hhhhh
Då var vi. Tillbaka. Framme. PÅ PLATS I OSLO.
Nyinflyttade i en fin, stor, möblerad lägenhet!
Skall på en jobbintervju klockan 09.00 MED Karin.
Hej hej hej!
hhhh
2011/06/21
Time for me to fly.
hhh
Time for me to say goodbye. To sundsvall. For a while.
Time for me to say goodbye. To sundsvall. For a while.
Idag klockan 11.35 går bussen till hudik & därifrån tåget till uppis. Jag ser så fram emot att se Elin en liten stund. Jag ser så fram emot att komma fram till Oslo. Jag ser så fram emot att vardagen väntar runt hörnet. Men, jag vill inte åka.
Tjatade till mig att Johanna ska följa med in till mamma, dit vi får skjuts av snälla Lina. Ett perfekt tillfälle att säga - inte hej då - vi ses!
Det största problemet för tillfället är att mina väskor, i plural tyvärr, väger cirka ett ton var för sig. Jag som hade hoppats på att EN stor resväska skulle vara tillräckligt. Det var det, i volym. Men den vikten, alltså två ton, i en väska fördelat på 4 hjul kändes aningen riskabelt. Så, det var bara att göra om, gör rätt. Packa om, på ett bättre sätt. Och vad, om inte backpackryggan fick äran att hänga med igen. Den har liksom gnott sig in nu så att jag trivs ypperligt med den på ryggen. Som en extra reskompis. Nästan.
Ha deee!
hhhhhhhh
Ha deee!
hhhhhhhh
2011/06/18
2011/06/16
Börjar rulla.
hhhh
På tisdag lämnar jag indal, Sundsvall för den här gången. På väg mot huvudmålet/staden Oslo kör jag en mellanlandning i Uppsala för att lite spontant våldgästa Elin. Som inte "vill" komma hem utan envist pluggar på när alla andra studenter får ett sommar-break. Ska bli kul. Ska bli kul.
Förhopp-hopp-hopp-ningsvis har vi en lägenhet klar nu. 96 % säkert, men jag blir så skrockfull. Om jag börjar säga att "VI HAR EN LÄGENHET, FAN VAD BRA", så är det väl självklart att någonting ska gå fel? börjar lessna på att jag tänker såhär, men det är knappt något att göra åt. BARA jag inte blir en tråkig, inskränkt tant som är så skrockfull att hon inte vågar kliva untanför ytterdörren. DET är en av mina värsta skräck-framtids-syner.
Tillbaka till ämnet. "Back to Oslo". Känns vemodigt att lämna min hemort, när jag varit hemma tidigare har jag inte hunnit känna efter hur det skulle vara att bo hemma en stund. Det har jag hunnit känna nu. Familjen, vännerna, det blir tydligare hur mycket mer man kommer att sakna de när man spenderar mer och mer tid tillsammans. Det är ju på gott & ont förståss.
Samtidigt tror jag att Oslo är rätt ställe för mig att vara. Nu är det nästan ett halvt år sedan jag var där senast. Men jag kan fortfarande komma ihåg HUR MYCKET JAG TRIVS I DEN STADEN. Jag vet vad som väntar & det är det som är värt att ge upp indal/sundsvall för en stund.
Den största förändringen just nu ligger i att jag ska tänka om. Från att ha haft några veckor framför sig tills vi skulle tillbaka. Är det nu mindre än 5 dygn tills jag drar. Blir lite småstressad så att säga. Mycket jag vill hinna med de sista dagarna. Speciellt med tanke på att jag nog inte kommer att hälsa på tidigast i höst.
Mycket att hinna med & lite tid. En ekvation som inte går ihop. Men det ska jag försöka med ändå!
På tisdag lämnar jag indal, Sundsvall för den här gången. På väg mot huvudmålet/staden Oslo kör jag en mellanlandning i Uppsala för att lite spontant våldgästa Elin. Som inte "vill" komma hem utan envist pluggar på när alla andra studenter får ett sommar-break. Ska bli kul. Ska bli kul.
Förhopp-hopp-hopp-ningsvis har vi en lägenhet klar nu. 96 % säkert, men jag blir så skrockfull. Om jag börjar säga att "VI HAR EN LÄGENHET, FAN VAD BRA", så är det väl självklart att någonting ska gå fel? börjar lessna på att jag tänker såhär, men det är knappt något att göra åt. BARA jag inte blir en tråkig, inskränkt tant som är så skrockfull att hon inte vågar kliva untanför ytterdörren. DET är en av mina värsta skräck-framtids-syner.
Tillbaka till ämnet. "Back to Oslo". Känns vemodigt att lämna min hemort, när jag varit hemma tidigare har jag inte hunnit känna efter hur det skulle vara att bo hemma en stund. Det har jag hunnit känna nu. Familjen, vännerna, det blir tydligare hur mycket mer man kommer att sakna de när man spenderar mer och mer tid tillsammans. Det är ju på gott & ont förståss.
Samtidigt tror jag att Oslo är rätt ställe för mig att vara. Nu är det nästan ett halvt år sedan jag var där senast. Men jag kan fortfarande komma ihåg HUR MYCKET JAG TRIVS I DEN STADEN. Jag vet vad som väntar & det är det som är värt att ge upp indal/sundsvall för en stund.
Den största förändringen just nu ligger i att jag ska tänka om. Från att ha haft några veckor framför sig tills vi skulle tillbaka. Är det nu mindre än 5 dygn tills jag drar. Blir lite småstressad så att säga. Mycket jag vill hinna med de sista dagarna. Speciellt med tanke på att jag nog inte kommer att hälsa på tidigast i höst.
Mycket att hinna med & lite tid. En ekvation som inte går ihop. Men det ska jag försöka med ändå!
hhhhhhhh
2011/06/13
hhhhhhh
TIPS: Moi - hjerteknuser (!!!!)
hhhhhh
För övrigt har jag det fint & flaxigt hemma. Har kommit över sjukdomssymptom, men en liten touch av hypokondri har tyvärr satt sig. Var ut i helgen, oerhört trevligt, men såhär i efterhand har jag insett att det blev en aningen "drivande" kväll. Drivande i betydelsen: Ingen fast punkt utan ett himla promenerande fram och tillbaka från ena kön till den nästa. Pga. både obeslutsamhet & en borttappad plånbok (som också möjligtsvis var glömd hemma). Fick umgås med/skymta kära vänner iaf och hade som sagt oerhört trevligt!
För ovanlighetens skull regnar det idag. Och väckarklockan imorse var åskan som dånade och dånade och nästan aldrig SLUTADE att dåna. Alldeles för tidigt dessutom.
När jag ändå berör samma ämne, vädret, så har jag en önskan. & det är att SOLEN BÖR ÅTERUPPSTÅ STRAX. Detta gällande att Lisa har bal ikväll!
Sawadeeeeeeeeeeeee!
hhhh
TIPS: Moi - hjerteknuser (!!!!)
hhhhhh
För övrigt har jag det fint & flaxigt hemma. Har kommit över sjukdomssymptom, men en liten touch av hypokondri har tyvärr satt sig. Var ut i helgen, oerhört trevligt, men såhär i efterhand har jag insett att det blev en aningen "drivande" kväll. Drivande i betydelsen: Ingen fast punkt utan ett himla promenerande fram och tillbaka från ena kön till den nästa. Pga. både obeslutsamhet & en borttappad plånbok (som också möjligtsvis var glömd hemma). Fick umgås med/skymta kära vänner iaf och hade som sagt oerhört trevligt!
För ovanlighetens skull regnar det idag. Och väckarklockan imorse var åskan som dånade och dånade och nästan aldrig SLUTADE att dåna. Alldeles för tidigt dessutom.
När jag ändå berör samma ämne, vädret, så har jag en önskan. & det är att SOLEN BÖR ÅTERUPPSTÅ STRAX. Detta gällande att Lisa har bal ikväll!
Sawadeeeeeeeeeeeee!
hhhh
2011/06/01
Gult blir till rött.
hhhhhh
Får jag lov att gnälla lite till?
En rastlöshet börjar så smått sprida sig från topp till tå. Nästan så att den äter sig ut och in i de få jag rör mig kring för tillfället.. Inte bra, inte bra.
Min underläpp har nu antagit en rutten saks skepnad, visserligen på ett rött & blodigt sätt. För bara någon dag sedan var den mer svullen, varig och enkelt förklarat: 100 ggr otäckare. Vilken skillnad, tänker jag när jag ser efter i spegeln och jämför med t.ex. söndagens läpp, en bild som ärrat sig fast. Men vad hjälper det att det blivit bättre när jag ändå skulle kunna få en "FAN HUR DU SER UT"-kommentar om jag kliver utanför ytterdörren?
Nä, den här bakterieinfektionen, som jag faktiskt fått medicinskt bekräftat att det ... KANSKE är. Den här infektionen har haft den taskigaste av tajming. Föörsööker tänka i en positiv sväng istället, att vilken jävla bra tajming hade det varit att "utsättas" under vår asien-upptäcksfärd? Ett jäävligt bra argument, i teorin. Men. Hur. Mycket. Hjälper det mig NU mittuppi det här att jag KUNDE haft detta DÅ? Inte ett skit.
Också det problemet jag inledde med, rastlösheten, det är nog nu. Jag vill UT, LEVA, ANDAS RÖKIG LUFT UTANFÖR EN KROG KLOCKAN 02.00 PÅ NATTEN.. Nej, det står inte högst upp på listan, men långt efter ligger det ej. Förstaplatsen tas istället hem av att hänga med vännerna & familjen. Give me läkblod gud!
hhhhhhhhh
HHHHH
Får jag lov att gnälla lite till?
En rastlöshet börjar så smått sprida sig från topp till tå. Nästan så att den äter sig ut och in i de få jag rör mig kring för tillfället.. Inte bra, inte bra.
Min underläpp har nu antagit en rutten saks skepnad, visserligen på ett rött & blodigt sätt. För bara någon dag sedan var den mer svullen, varig och enkelt förklarat: 100 ggr otäckare. Vilken skillnad, tänker jag när jag ser efter i spegeln och jämför med t.ex. söndagens läpp, en bild som ärrat sig fast. Men vad hjälper det att det blivit bättre när jag ändå skulle kunna få en "FAN HUR DU SER UT"-kommentar om jag kliver utanför ytterdörren?
Nä, den här bakterieinfektionen, som jag faktiskt fått medicinskt bekräftat att det ... KANSKE är. Den här infektionen har haft den taskigaste av tajming. Föörsööker tänka i en positiv sväng istället, att vilken jävla bra tajming hade det varit att "utsättas" under vår asien-upptäcksfärd? Ett jäävligt bra argument, i teorin. Men. Hur. Mycket. Hjälper det mig NU mittuppi det här att jag KUNDE haft detta DÅ? Inte ett skit.
Också det problemet jag inledde med, rastlösheten, det är nog nu. Jag vill UT, LEVA, ANDAS RÖKIG LUFT UTANFÖR EN KROG KLOCKAN 02.00 PÅ NATTEN.. Nej, det står inte högst upp på listan, men långt efter ligger det ej. Förstaplatsen tas istället hem av att hänga med vännerna & familjen. Give me läkblod gud!
hhhhhhhhh
HHHHH
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)