Nu ska ni få höra vad vi har gjort: I söndags var vi till parken (typ, cirka, ungefär 11:e gången på hela helgen), skulle kicka lite boll, jag Ida, Amanda & Linnea. Och dricka en öl var (för det var vad som fanns kvar i bira-väg i lägenheten efter helgen). Det startade gott. Med mysigt häng och snack. Sedan tog vi för oss av bollen och med minuterna tickandes iväg växte avstånden i "bredsida-passen", och med det växte självförtroendet, eller så kanske det var tvärtom? Och det gick bra. Mycket bra. Tills Ida pangade iväg och jag inte reagerade riktigt lika snabbt som jag hade kunnat (eller som jag kunde "förr i tiden"?). För bollen åkte ner i slänten och plumsade i "frogner"-dammen. (Killarnas boll, den som vi varit och lånat EN timme tidigare... .. .. ....)
Försökte till en början, peta in bollen med en lite för kort pinne samtidigt som jag balanserade på ett tunt litet träd som låg på gyttjan vid "damm-kanten". Det gick, inte så bra. Bollen flöt iväg lite längre bort, så vi hämtade en längre pinne. Det gick inte heller så bra. Så vi hämtade en ännu längre pinne. Med "vi hämtade" menas att Linnea knakade och brakade av träd lite här och där, längre och längre för var gång, som sagt... Och för varje pinne åkte bollen iväg lite längre. Tills vi var tvungen att inse att det INTE skulle fungera - på det sättet vi försökte med.
Så vi var tvugna att ta till steg 2, någon av oss var tvungen att plumsa i. Gissa vem? Jo, jag. Med mina fina vita, nya rena skor. Neeeej då. Med mina gamla smutsiga skor, som iförsig var "fina, vita & rena" när jag köpte de. Det var för det första blött, men för det andra var det så sunkigt och äckligt; luktade skit, och tanken på vad folk gjort DÄR. Säkerligen nummer ett, OCH två, lite spya hade nog träffat det där vattnet med och legat och gnott sig..
Jag stog i vattnet i sammanlagt 10-15 minuter kanske. Utan resultat. Bollen drev bara iväg. Längre och längre och längre bort.
Då tog vi till steg 3. Lika med "boll-vaka". Amanda & Ida "sprang" hem och hämtade vinboxen, det som var kvar. Och sen så satte vi oss vid vattnet och väntade ut den lilla jäveln. Linnea med den längsta pinnen nära till hands.
En timme senare klappade vi händerna, gjorde vi volter, stog vi på händer, skrev av lycka. Bollen var i hamn!
Vi stannade kvar en stund till och slog långbollar i parkens ovanligt folktomma gräsytor.
Summering: det var kallt och blött om fötterna, och det smackade/plaskade ljuvligt när jag gick, men i efterhand var det jävligt skoj! You should try it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar