Körde igång Jace Everett på spotifyen och fan vad det började pulsera i nerver, armar & ben. Ville helt plötsligt förflytta mig ut, ner på stan, in på något kalasigt ställe, och flytta höft åt höger, höft åt vänster, arm uppåt, arm neråt. Kanske inte riktigt så robot-aktigt som det där lät, men ja, dansa alltså.
Som ni förstår är jag lite mer uppåt idag. Inte alls på samma nivå som igår. Det tackar jag innerligt för. Tack tack tack.
Nu ska vi strax (istället för att tagga till, tagga ner och) se en film som enligt Lelle & Lina ska få tårkanalerna att flöda över. The city of angels. En film från -98 som jag lite fördomsfullt direkt sätter på en inte-vill-se-lista. En gammal film som man inte hört talas om, det är inte mitt förstahandsval om man säger så. Men idag ger jag denna (och att vara öppen för nytt) en chans. Nya tider?
hhhhhhhhh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar