hhhh
På tisdag lämnar jag indal, Sundsvall för den här gången. På väg mot huvudmålet/staden Oslo kör jag en mellanlandning i Uppsala för att lite spontant våldgästa Elin. Som inte "vill" komma hem utan envist pluggar på när alla andra studenter får ett sommar-break. Ska bli kul. Ska bli kul.
Förhopp-hopp-hopp-ningsvis har vi en lägenhet klar nu. 96 % säkert, men jag blir så skrockfull. Om jag börjar säga att "VI HAR EN LÄGENHET, FAN VAD BRA", så är det väl självklart att någonting ska gå fel? börjar lessna på att jag tänker såhär, men det är knappt något att göra åt. BARA jag inte blir en tråkig, inskränkt tant som är så skrockfull att hon inte vågar kliva untanför ytterdörren. DET är en av mina värsta skräck-framtids-syner.
Tillbaka till ämnet. "Back to Oslo". Känns vemodigt att lämna min hemort, när jag varit hemma tidigare har jag inte hunnit känna efter hur det skulle vara att bo hemma en stund. Det har jag hunnit känna nu. Familjen, vännerna, det blir tydligare hur mycket mer man kommer att sakna de när man spenderar mer och mer tid tillsammans. Det är ju på gott & ont förståss.
Samtidigt tror jag att Oslo är rätt ställe för mig att vara. Nu är det nästan ett halvt år sedan jag var där senast. Men jag kan fortfarande komma ihåg HUR MYCKET JAG TRIVS I DEN STADEN. Jag vet vad som väntar & det är det som är värt att ge upp indal/sundsvall för en stund.
Den största förändringen just nu ligger i att jag ska tänka om. Från att ha haft några veckor framför sig tills vi skulle tillbaka. Är det nu mindre än 5 dygn tills jag drar. Blir lite småstressad så att säga. Mycket jag vill hinna med de sista dagarna. Speciellt med tanke på att jag nog inte kommer att hälsa på tidigast i höst.
Mycket att hinna med & lite tid. En ekvation som inte går ihop. Men det ska jag försöka med ändå!
På tisdag lämnar jag indal, Sundsvall för den här gången. På väg mot huvudmålet/staden Oslo kör jag en mellanlandning i Uppsala för att lite spontant våldgästa Elin. Som inte "vill" komma hem utan envist pluggar på när alla andra studenter får ett sommar-break. Ska bli kul. Ska bli kul.
Förhopp-hopp-hopp-ningsvis har vi en lägenhet klar nu. 96 % säkert, men jag blir så skrockfull. Om jag börjar säga att "VI HAR EN LÄGENHET, FAN VAD BRA", så är det väl självklart att någonting ska gå fel? börjar lessna på att jag tänker såhär, men det är knappt något att göra åt. BARA jag inte blir en tråkig, inskränkt tant som är så skrockfull att hon inte vågar kliva untanför ytterdörren. DET är en av mina värsta skräck-framtids-syner.
Tillbaka till ämnet. "Back to Oslo". Känns vemodigt att lämna min hemort, när jag varit hemma tidigare har jag inte hunnit känna efter hur det skulle vara att bo hemma en stund. Det har jag hunnit känna nu. Familjen, vännerna, det blir tydligare hur mycket mer man kommer att sakna de när man spenderar mer och mer tid tillsammans. Det är ju på gott & ont förståss.
Samtidigt tror jag att Oslo är rätt ställe för mig att vara. Nu är det nästan ett halvt år sedan jag var där senast. Men jag kan fortfarande komma ihåg HUR MYCKET JAG TRIVS I DEN STADEN. Jag vet vad som väntar & det är det som är värt att ge upp indal/sundsvall för en stund.
Den största förändringen just nu ligger i att jag ska tänka om. Från att ha haft några veckor framför sig tills vi skulle tillbaka. Är det nu mindre än 5 dygn tills jag drar. Blir lite småstressad så att säga. Mycket jag vill hinna med de sista dagarna. Speciellt med tanke på att jag nog inte kommer att hälsa på tidigast i höst.
Mycket att hinna med & lite tid. En ekvation som inte går ihop. Men det ska jag försöka med ändå!
hhhhhhhh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar