Gult blir till rött.

hhhhhh
Får jag lov att gnälla lite till?

En rastlöshet börjar så smått sprida sig från topp till tå. Nästan så att den äter sig ut och in i de få jag rör mig kring för tillfället.. Inte bra, inte bra.

Min underläpp har nu antagit en rutten saks skepnad, visserligen på ett rött & blodigt sätt. För bara någon dag sedan var den mer svullen, varig och enkelt förklarat: 100 ggr otäckare. Vilken skillnad, tänker jag när jag ser efter i spegeln och jämför med t.ex. söndagens läpp, en bild som ärrat sig fast. Men vad hjälper det att det blivit bättre när jag ändå skulle kunna få en "FAN HUR DU SER UT"-kommentar om jag kliver utanför ytterdörren?

Nä, den här bakterieinfektionen, som jag faktiskt fått medicinskt bekräftat att det ... KANSKE är. Den här infektionen har haft den taskigaste av tajming. Föörsööker tänka i en positiv sväng istället, att vilken jävla bra tajming hade det varit att "utsättas" under vår asien-upptäcksfärd? Ett jäävligt bra argument, i teorin. Men. Hur. Mycket. Hjälper det mig NU mittuppi det här att jag KUNDE haft detta DÅ? Inte ett skit.

Också det problemet jag inledde med, rastlösheten, det är nog nu. Jag vill UT, LEVA, ANDAS RÖKIG LUFT UTANFÖR EN KROG KLOCKAN 02.00 PÅ NATTEN.. Nej, det står inte högst upp på listan, men långt efter ligger det ej. Förstaplatsen tas istället hem av att hänga med vännerna & familjen. Give me läkblod gud!
hhhhhhhhh
HHHHH