22 juli, tragedi i Norge.

hhhh
- En byggnad bombad i Oslo centrum hör vi på radion på jobbet, men vi fortsätter att jobba på som vanligt.
- På pausen, ser vi nyheterna på teve med bild/film på vad som hänt. Börjar förstå att det är mycket allvarligt, men kan inte ta in det.
- Senare på jobbet hör vi på radion att en man utklädd till polis skjutit ungdomar på en ö.
- Väl inne i stan, påväg hem, stoppas vi av avspärrningar och en polis där berättar att vi inte kan gå vidare för att det kan finnas bomber på 2 platser neråt. Vi vänder och går tillbaka, genom ovanligt tomma gator för en fredagskväll. Tar motvilligt tbanan, som knappt någon åkte med.
- Kommer hem och möts av värre bilder på teven, värre fakta. Fler döda, 20-25 nerskjutna döda ungdomar. Allvaret sjunker in mer & mer.

Den här dan alltså, känslan GÅR inte att beskriva mer än att man känner sig så depp, frustrerad, arg, ledsen, skakig, otrygg och så vidare.

Lite dålig tajming för mamma, Lisa & Per att komma imorgon. Men för min egen skull otroligt bra, kanske den allra bästa stunden för ett besök.
Men, tanken var att visa upp Oslo, mitt kära fina Oslo. Som jag trivts så bra i och kännt mig så trygg i. VÅGAR vi ens gå ut imorgon, i övermorgon? KOMMER det bli någon ny bombning? NÄR kommer nästa bombning? Det var kaos inne i Oslo idag, jag har ett kaos av tankar i skallen, det delar jag med många ikväll kan jag tänka mig.

Något jag verkligen kommer att tänka på en dag som den här är HUR mycket jag älskar min familj, släkt & mina vänner. Jag älskar dig, säger man alldeles för sällan. ALLDELES, alldeles för sällan.
hhhhhhhhh