På torsdag morgon skulle bussen mot Port Barton gå kl 9.00, den enda lokalbussen på hela dagen. Vi klev upp i god tid, tyckte vi. Åt ikke-filippinsk frukost, amerikanska pancakes med sirap... sedan packade vi ihop och drog iväg klockan åtta, på en filippinsk "tuk tuk", en moped med en skranglig sidovagn med plats för två tjocka vita svenska turister (eller en hel filippino familj, ca 5 pers).
Gjorde ett pitstop på den 15 min korta körningen för att ta ut kosing, eftersom Martin (engelsmannen & dykinstruktören) berättat att det inte finns bankomat varken i port barton eller el nido.
20 minuter över 8 anlände vi till Puerto Princescas spartanska busstation San José Terminal. Hittade enkelt fram till vår buss, MEN den var full. Då föreslog chauffören att vi kunde sitta på taket. Priset på 250 pesos (ca 33 kr, dock samma summa som för en säkrare plats INNE i bussen) lockade & viljan/ivrigheten att komma fram till stranden & havet. Vi svarade ja nästan direkt.
Var bara till att klättra upp på taket tillsammans med annan packning. Stora rissäckar, våra+andras bagage & en pressening blev våra sittkuddar & ryggstöd. Utomhustemperatur på cirka 30 plus, på det en sol som gassade, så jag som var/är blekfisigast fick klä på mig långärmat. Ska tilläggas att min enda långärmade tröja är svart. Svettades något så in i norden mycket innan bussen började rulla!
3-4 timmar som chauffören sa att färden skulle ta stämde icke, som väntat. Närmare 5 timmar blev det med skump, gump, sol, vind, ducka för grenar/ elledningar, mestadels på asfalt men också 1,28 mil (som tog en timme att köra) på leriga slingriga vägar, upp och ner i en fet häftig djungel (massa jättejättehöga fina träd & grönt överallt, mamma du hade älskat det) denna delen i konstant regn. Trots denna äventyrsfärd, INGA sura miner, tvärtom!
Klockan kvart i 2 i torsdags rullade vi in i byn. Glada för att va framme, men kanske allra mest glada för att vi överlevde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar